En bortamatch

på 1920-talet

Att spela i Sydsvenska serien i början av 1920-talet måste ha varit ett äventyr för JIS-spelarna Inte bara för att motståndarlagen var något helt annat än motståndet i lokalserien. De långa resorna till Skåne och Halland var också något nytt.

Inte minst ställde det krav på ledarna för att få iväg laget till rätt plats i rätt tid. JIS hade på den tiden två ledare för sitt lag, en lagledare samt en reseledare.

På den tiden var det tåget som gällde. En bortamatch i Skåne klarades i bästa fall av på en dag. Men som tur var gick tågen både tätare och enligt tidtabell än nu för tiden. 2026 skulle det aldrig fungera att skicka runt ett fotbollslag i Sverige med tåg. Men 1921 gick det. Så här kan man tänka sig att dagen för en bortamatch i Malmö såg ut för Jönköpings IS 1921:

Ett tidigt tåg mot Malmö

Tidigt på morgonen träffades spelarna vid Järnvägsstationen. En del kom säkert gående, andra hade cykel, en och annan kom med anslutande tåg från nån av de mindre orterna utanför Jönköping, det här JIS-laget hade lockat till sig flera spelare från ställen utanför stan.

Spelarna fick säkert ha med sig all sin utrustning själva; ylletröjor och kraftiga shorts och höga strumpor och matsäck. Fotbollsskorna var tunga läderkängor med dobbar av metall eller läder.

Resan söderut kunde ta många timmar, ofta med ett eller flera byten.

Hårda träbänkar

Med lite tur fick de åka snabbtåg och passerade då samma järnvägsknutar som nu för tiden; Alvesta, Hässleholm och sen byte i Lund. Hamnade de på ett lokaltåg tog resan betydligt längre tid, då tåget stannade på alla de de mindre orter som låg längs södra stambanan; Bodafors, Sävsjö, Stockaryd, Lammhult, Moheda och så vidare ända ner till Skåne.

Ett fotbollslag som JIS åkte säkert tredje klass. Det innebar hårda träbänkar eller enklare säten. Förmodligen fördrev spelarna tiden på samma sätt som nu, de spelade kort och berättade historier, de som snabbt blev uttråkade eller inte gillade att spela whist satt väl och tittade ut genom fönstret där världen svischade förbi. Men öppna fönstret aktade de sig nog för, sotröken från det tuffande ångloket var inte trevlig att få in i kupén.

Promenad till arenan

När laget kom fram fick de förmodligen gå till Malmö Idrottsplats, vilken som tur var bara låg några kilometer från Centralstationen i Malmö.

Omklädningsrummen på 1920-talet var ofta enkla, ibland fanns där varmvatten, men oftast inte. På mindre orter fanns sällan särskilda omklädningsrum, bortalagen hänvisades i bästa fall till någon föreningslokal, klubbhus eller skola.

När de fått på matchdräkterna var det klart för spel. Fotboll var nog svårare på 1920-talet, den tidens planer var ofta ojämna och svårspelade jämfört med de fina välansade fotbollsplaner som finns idag.

Inga avbytare fanns

Hade spelarna otur kunde det börja regna, då blev planerna snabbt leriga och läderbollarna så tunga att de var svåra att sparka iväg, för att inte tala om nicka. Avbytare fanns inte, den nymodigheten kom så sent som på 60-talet. Blev någon spelare skadad fick han antingen stanna kvar på planen eller så fick laget fortsätta med en spelare mindre.

När domaren blåste slutsignal gällde det sen för JIS-spelarna att snabbt tvätta av sig den värsta smutsen så fort det gick för att hinna till tåget i rätt tid. Väl på tåget väntade samma långa resa hem igen, station efter station, för att anlända till Jönköping sent på kvällen. Dagen efter en sådan söndagsmatch var det vardag igen och folk förväntades stå på sin arbetsplats på morgonen, oavsett om de var blåslagna efter att ha varit i Malmö och sparkat boll dagen innan.

1921 spelade JIS mot Malmö FF på Malmö gamla Idrottsplats.

Fotograf: okänd, public domain