Fotboll

1901-1909

JAIF och Jönköpings IS är de fotbollsklubbar i Jönköping som nått störst framgångar inom fotbollen. JAIF spelade SM-final redan 1902 och Jönköpings IS var nära att upprepa den bedriften 1924, men blev utslaget i semifinalen.

Fotbollen var med från början i Jönköpings AIF som en av de allmänna idrotterna. 1901 var fotboll en förhållandevis ny idrott i staden, även om militärerna på regementet sedan några år haft ett fotbollslag vid namn Granaten. En av deltagarna i militärlaget, Gunnar Carlén, kom sedan att bli förgrundsgestalt i JAIF och var bland annat med i klubbens första fotbollsmatch hösten 1901.

Redan på våren 1901, bara ett halvår efter bildandet, startade JAIF träning på Vallområdet i Jönköping, ungefär där Per Brahegymnasiet ligger idag. Planen på idrottsplatsen i Stadsparken var för dålig för fotboll.

Första fotbollsmatchen i Småland

I samband med JAIF:s första friidrottstävlingar i Stadsparken, då planen gjorts i ordning, spelades 15 september 1901 den första dokumenterade fotbollsmatchen i Småland. Det var två lag från JAIF som möttes, Lag 1 (blå) och Lag 2 (röd), där det blå laget vann med 2-0.

Tack vare JAIF:s jubileumsskrift från 1951 finns laguppställningarna från denna historiska match bevarade. Lag 1: Ernst Andersson (kapten), G Nyqvist, Oscar Andersson, Henning Vidén, A.G. Carlén, Olof Andersson (Kärnekull), C Nehrman, Carl Landin och H Ekholtz.

Lag 2: G Wallner (kapten), Henric Horn, Th Ekholtz, Adolf Ljunggren, A Nyström, G Gustafsson, N Lagerholm, O Thorén, och J Werner. [1]

Den snabbtänkte ser direkt att laguppställningarna inte är kompletta, i Lag 1 finns tio spelare, i Lag 2 endast nio. Om en del spelare inte kommit med i laguppställningen eller om det var så det antalet som spelade avslöjar inte historien.

JAIF i SM-final 1902

Redan året efter sin allra första match stod alltså Jönköpings AIF i en SM-final. Hur var det möjligt?

Det är lite märkligt att börja en idrottshistorik med en final. De flesta klubbar brukar ta den mer normala vägen och börja på botten för att jobba sig uppåt. Men inte JAIF som inte var något uppdiktat Åshöjdens BK och aldrig blev förebild för Stig Svenssons Öster.

Jo, det var helt enkelt så att JAIF var ett av bara tre anmälda lag till 1902 års SM-tävlingar, som avgjordes i Jönköping samtidigt med Svenska mästerskapstävlingarna i friidrott. Fotbollsmatcherna spelades på Vallområdet, den fria idrotten höll till i Stadsparken.

Semifinalen mot tilltänkta motståndaren Djurgården ställdes in eftersom stockholmarna i sista stund lämnade walk over. Vips, var finalplatsen säkrad utan en enda spelad minut. Men efter det var turen över.

Femfaldiga mästarna i finalen

Örgryte IS, motståndet som väntade JAIF:arna i finalen, kunde nog få de allra flesta att darra, så säkert också det nya Jönköpingslaget. Göteborgsklubben hade redan 1902 en rad SM-guld bakom sig och var nu i sin femte raka final. Mot det räckte JAIF:s fördel av hemmaplan inte långt.

Någon avancerad fotbollsträning hade JAIF inte förberett sig med. Faktum var att JAIF annonserat i lokaltidningen så sent som den 6 juni 1902, mindre än tre månader innan tävlingen, om att intresserade skulle samlas på idrottsplatsen den 8 juni för att bilda ett lag. [27]

Någon tränare hade laget inte. Det var faktiskt inte förrän 1904 det dök upp en riktig fotbollstränare i Jönköping för första gången, då stadionchefen Erik Bergvall kom till stadens för att i fjorton dagar träna JAIF:s fotbollslag.[1]

Örgryte krossade JAIF

ÖIS gav givetvis inte det oerfarna jönköpingslaget en chans. Första matchen, som spelades den 30 augusti, vann ÖIS med hela 8-0, efter ett första mål tidigt och 3-0 i paus. [2]

Dagen efter spelades en returmatch där mästarlaget fastställde storsegern genom att vinna med 5-1.[1]

Två storförluster och sammanlagt 1-13 var så klart plågsamt för den nybildade klubbens stolta fotbollsspelare, men oavsett vilket skrev sig JAIF:s fotbollslag in i den svenska fotbollshistorien för alltid.

JAIF fick konkurrens
JAIF var ensamt fotbollslag i Jönköping under de första åren av 1900-talet. 1902 gjordes ett försök i Huskvarna att dra igång fotboll, Husqvarna FK, men det misslyckades.

Tack vare SM-finalen i fotboll var intresset för fotboll stort i Jönköping. Men då det inte fanns några föreningar som kunde ta hand om alla fotbollsspelare bildades det ett flertal lokala kvarterslag runt om i staden. "Dunkehallalaget", " Stickelösalaget", "Limugnslaget" och Wahlbommalaget var några av dem. I Huskvarna fanns till exempel "Wetterbrandtalaget" med flera bröder Wetterbrandt. Men så småningom kom fler föreningar igång som kunde ta hand om de intresserade.

JAIF fick konkurrens

1904 fick JAIF konkurrens av Husqvarna IF, HIF. JAIK, Jönköpings Atlet och Idrottsklubb, ville inte vara sämre och tog samma år också upp fotboll på programmet. Det gjorde att de små kvartersklubbarna till slut upphörde, delvis också beroende på att de öppna platser och tomter där de spelat började bebyggas.

[34]

Där och då inleddes en lång kamp om herraväldet över fotbollen i södra Vätterbygden. Många hårda duster kom att utkämpas mellan de tre klubbarna åren framöver. JAIF hade i förmån av lite mer rutin övertaget de första åren.

JAIF till första DM-finalen

När DM spelades för första gången, 1907, tog sig JAIF till final, men där blev det förlust mot IFK Kalmar med 1-3, som därmed blev de första Smålandsmästarna någonsin. Finalmatchen spelades på neutral plan i Eksjö. [1]Fyra historiska lag var anmälda till denna turnering. JAIF vann i sin semifinal mot Jönköpings Läroverks GIF med hela 7-1 medan HIF förlorade sin match mot Kalmar.

1908 spelades en dokumenterad fotbollsserie i Småland för första gången. Fyra lag var anmälda, men vinnare blev dock ingen av de tre kombattanterna JAIF, JAIK eller HIF, snöpligt nog togs segern av Jönköpings Läroverks GIF (som något år senare ombildades till IFK Jönköping).[4]

1909 var förhoppningarna stora om att Jönköping skulle få ett storlag i fotboll, då JAIF och JAIK slogs samman och bildade Jönköpings IS.

Finallagen i SM i fotboll 1902, JAIF i vitt, de regerande mästarna Örgryte i randigt. Foto: JAIF:s jubileumsskrift