Friidrott 1930-1939

1930-talet blev ett framgångsrikt årtionde för JAIF:s fria idrott. Föreningen hade ett bra utgångsläge efter att JIS och JAIK:s friidrottstrupper slagits samman. Bernt Carlén och Carl Axel Bruno var några av JAIF:s stora stjärnor. Det tidiga 30-talet blev en ny storhetstid för JAIF.

Men första året, 1930, såg det inte så bra ut, det var då uppenbart att många av klubbarna äldre och rutinerade friidrottare lagt av innan eller i samband med sammanslagningen av JIS och JAIK. Nya JAIF blev ”bara” näst bästa klubb när DM avgjordes i Sävsjö det året. Folke Ehrén vann 110 meter häck och JAIF:s stafettlag tog hem blivande paradgrenen 4x400 meter. Mångsidige Carl Axel Bruno blev bäste JAIF:are då han vann längdhopp samt kom tvåa i stavhopp och 100 meter. Men så var han egentligen mångkampare och hade färdigheter på hög nivå i de flesta grenar. När DM i mångkamp senare avgjordes vann Carl Axel Bruno både femkamp och tiokamp.

Värvningar inget nytt

I början av 1990-talet lyckades JAIF locka till sig en rad duktiga friidrottare från klubbarna runt om Jönköpingstrakten, vilket så klart inte gillades av grannklubbarna. När JAIF dessutom värvade hemvändande olympiern och förre hovslättaren Mikael Olander till JAIF, slog det gnistor. Den våren osade det svavel varenda gång JAIF:are och HIK:are möttes på Råslätts idrottsplats, till och med Maggan Holm såg lite ilsken ut.

Värvningar och övergångar från lokalkonkurrenterna var dock inget nytt inom friidrotten i Jönköping, JAIF gjorde så på 1930-talet också.

Driftiga ledare

JAIF hade driftiga ledare som Folke Ehrén och Johnne ”Sleeping” Johansson-Albintz. De nosade gärna och ofta upp duktiga friidrottare för JAIF:s räkning.

Folke Ehrén åkte runt i norra Småland och sålde trikå. På sina resor häll han alltid ögonen öppna efter friidrottstalanger, letade upp lovande friidrottare i Habo, Mullsjö och Norrahammar och skickade dem till JAIF:s träningar. Men att locka över friidrottare från HIF i Huskvarna var de lite försiktigare med, det kunde sluta illa. Men till slut kunde de inte låta bli.

Will Stålbrand berättar

Will Stålbrand, sportjournalist, spjutkastare och fotbollsspelare berättar i JAIF:s jubileumsskrift från 1951. Scenen är kontoret på Albintz leksaksaffär i Jönköping, som då var mer klubblokal och kansli än butikskontor.

”Det var där som dåtidens bomb exploderade, då Folke en kväll frågade så där oskyldigt om inte nån ville följa med honom över till Huskvarna för att få medlemsavgifterna av de nya AIF-arna Erik ”Petter” Pettersson, Smålands snabbaste man, samt Kalle Kronkvist, en utmärkt medeldistansare! Ehrén, Kalle Högström (synnerligen välväxt kulstötare, reds anmärkning) och jag (Will Stålbrand var som sagt spjutkastare och även han en kraftig gosse, reds anmärkning igen) stack över i den av alla idrottspojkar kända gulbruna bilen, och på Björks kafé ägde kontakten rum. Det ”lånet” vållade en årslång schism med HIF. Men både Pettersson och Kalle Kron var så renhåriga grabbar, att grollet hade svårt att bli farligt, men den tiden fick inte Folke Ehrén sålt så mycket som en enda liten trasa i vår kära nabostad. Och Albintz leksaksaffär skrinlade planerna på att sätta upp en filial i Huskvarna...”

Jättetalangen Bernt Carlén

1931 dök jättetalangen Bernt Carlén, hämtad från de egna leden, upp på friidrottsbanorna för första gången. Han var mångkampare men hade liksom Carl Axel Bruno färdigheter i de flesta grenar. Carléns närvaro gjorde att resultaten blev bättre, intresset ökade och fler nya friidrottare kom fram i föreningen.

Det var också det här året snabblöparna Erik Forsberg och Sven Boring presenterade sig som distriktets främsta på 400 meter, samtidigt anslöt medeldistansaren Gösta Sandberg. Den ökande aktiviteten i JAIF gjorde att gamle mästaren Malcolm Svensson vaknade till, dammade av släggan och började tävla igen, 47 år gammal.

Sju DM-titlar till JAIF

Vid det årets inomhus-DM vann JAIF sex av de åtta grenar som avgjordes, varav fyra gick till Bernt Carlén. När Stora DM avgjordes i Växjö vann JAIF hela sju mästerskapstitlar och blev bästa klubb före Eksjö GIK. Veteranen Malcolm Svensson var ohotad som etta i både vikt och slägga, Kalle Högström tog hem den något udda kombinationen kort häck och kula, Erik Forsberg segrade på 400 meter och stafettlagen på 4x100 meter och 4x400 meter vann även de klart sina tävlingar. Det framstod allt mer att en av JAIF:s stora styrkor var just stafetterna, då klubben förfogade över ett stort, och växande, antal duktiga löpare.

Will Stålbrand igen

Will Stålbrand igen, om friidrotten i JAIF under det tidiga 1930-talet, i JAIF:s jubileumsskrift från 1950:

”...men vi hade ju turen att ha så bra pojkar som Carl Axel Bruno och Bernt Carlén, Huskvarnapojken som försvann från tävlingsbanorna för att ägna sig åt pedagogik. Synd för Carlén var en sådan där grabb som det dyker upp en vart tjugonde år, en hoppare av guds nåde, skötsam, duktig, kunnig på alla områden. Bruno var av ett annat kynne, en sorts ”altmiester” som vi alla såg upp till, grabben som kunnat vara svensk mästare i stav och femkamp om han velat koncentrera sig.”

(Stopp lite där nu, där sprang historien iväg lite för snabbt även för en klubb med så många vassa sprinters. Bernt Carlén hade 1931 flera år kvar i blåvita JAIF, han lämnade först 1937.)

"Ett gott garde friidrottsmän"

1932 skulle bli ännu bättre. ”Ett bra år för friidrotten. Föreningen disponerade nu ett gott garde friidrottsmän och levde på sin stora bredd”, konstaterar Jubileumsskriften.

JAIF blev bästa klubb vid DM både inomhus och ute. Inomhus vann Carlén två guld och Olle Borg tog lika många, vid femkamps-DM vann Carl Axel Bruno och Carlén blev trea och nyförvärvet Erik Pettersson från Husqvarna blev fyra. Vid Stora DM i Kalmar vann Erik Pettersson 400 meter, men det var i stafetterna JAIF dominerade. Klubbens båda lag på 4x400 meter kom etta och tvåa, och på 4x100 meter kom JAIF-lagen etta och trea. När Värendsvallens i Växjö invigdes senare samma år satte JAIF nytt Smålandsrekord på 4x100 meter med tiden 45.4, sekunder.

Åtta DM-guld

Flera nya talanger stod dessutom på tur. Vid det årets Junior-DM, som avgjordes på Stadsparksvallen, vann O Engdahl 100 meter och 400 meter samt G Jansson tog hem 110 meter häck. I samband med den tävlingen satte JAIF:s seniorlag nytt Smålandsrekord även på 4x400 meter med tiden 3.34.1.

Som grädde på moset kunde Carl-Axel Bruno åka hem från SM i femkamp i Stockholm med en silvermedalj på bröstet efter resultatet 3459,230 poäng. Hans största framgång sedan 1923 då han tog SM-silver i tiokamp.

1933 blev ännu bättre. JAIF fick en lång rad distriktsmästare, både inomhus och utomhus, i allt från sprinterlöpning till medeldistans, hopp och kast. Vid Stora DM tog JAIF hem hela åtta DM-guld, bland annat dominerade Erik Pettersson den småländska sprinterlöpningen och vann alla distanser; 100 meter, 200 meter och 400 meter.

Seger i Dagbladsstafetten

Bernt Carlén vann 400 meter häck och längdhopp och stafettlaget på 4x400 meter tog en ny seger på distansen. Pettersson flyttade efter säsongen hem till Husqvarna IF, men fortsatte att springa fort och noterade bland annat nytt Smålandsrekord på 400 meter häck med 60.0, men då i HIF:s grönvita dress.

Klubbens medeldistansare tog också ton och svarade för säsongens främsta insats, då ett tiomannalag från JAIF tog hem en hedrande seger i Dagbladsstafetten klass 3 före Södertälje, Djursholm och Kronoberg. Medeldistansarnas stafettlag på 4x1500 meter satte dessutom senare under säsongen nytt Smålandsrekord på 4x1500 meter med tiden 17.36.8.

Några magra år

1934 saknas av okänd anledning sifferuppgifter från den fria idrotten i JAIF. En snabb och märklig förändring på kort tid. Den omfattande verksamheten från åren innan verkar ha kommit av sig något och damfriidrotten tappade fart innan den ens hunnit komma igång på allvar, då ytterst få tävlade.

1935 höll den negativa trenden i sig även om Bernt Carlén fortsatte att prestera fina resultat, vid inomhus-SM vann han tre grenar. Vid samma tävling tog dessutom Lars Bruno SM-silver i mellanhopp efter att ha hoppat 4.46 meter. Det var i allra sista stund, det var sista gången grenen hade SM-status.

Stora DM blev dock ett misslyckande för JAIF. Den ende som lyckades ta hem ett DM-guld var veteranen Malcolm Svensson, som trots sina 50 år var ohotad i släggkastning.

Carléns bästa säsong

Trösten för JAIF detta år att juniorfriidrotten såg lovande ut med ett 50-tal ungdomar i träning. Men juniorerna fick tills vidare hålla sig på sin kant, det fanns en rangordning...

Utdrag år årsberättelsen för den allmänna idrottssektionen. ”Kom ihåg, pojkar, att en idrottsman aldrig blir en verklig idrottsman genom att klemas bort från början. Innan man kommer med några anspråk bör man visa vad man duger till.”

1936 blev ett bättre år för JAIF, ännu en gång tack vare Bernt Carlén som gjorde sin bästa säsong någonsin. Han blev vid Inomhus-SM tvåa i höjd utan ansats med fina resultatet 1.57 meter, vilket med ansats motsvarade ungefär 1.90 meter och kom femma i längd utan ansats. Han blev senare under säsongen uttagen till en landskamp mot Norge, där han hoppade 7.14 i längdhopp och var Smålands ende landslagsman det här året.

Rune Nicklasson vass häcklöpare

Rune Nicklassson gjorde debut i JAIF och visade sig vara ett mycket bra tillskott. DM-tävlingarna blev en framgång för JAIF jämfört med året innan. Nicklasson vann 400 meter häck på 59.9 sekunder och blev förste smålänning under minuten på sträckan. Dessutom vann han DM i femkamp. Bernt Carlén tog hem korta häcken och Malcolm Svensson, nu 51 år, gjorde ingen besviken utan vann både slägga och viktkastning. Det här året började också junioren och framtida JAIF-stjärnan Gösta Risberg visa sig i resultatlistorna. Flera lovande juniorer stod dessutom på tur. ”Thure Nybloms junioravdelning visade sig livskraftig och höll även i år bredden”, konstaterar Jubileumsskriften.

Carlén flyttade till Göteborg

1937 skulle bli Bernt Carlén sista i JAIF, vilket så klart var ett stort bakslag för klubben. Efter säsongen flyttade han till Göteborg för ett jobb som folkskollärare. Carlén tävlade senare lite sporadiskt för Örgryte, men aldrig på samma nivå som under hans tid i Jönköping. Men innan flytten västerut hann Carlén med att vinna DM i längdhopp, vilket blev hans 37:e och sista DM-tecken för JAIF.

Rune Nicklasson blev dock bara bättre och bättre, han var den som lyckades bäst av JAIF:arna den här säsongen. Han vann DM både i femkamp och tiokamp och blev dessutom Smålandsmästare på 400 meter häck.

Vitamininjektion från Värmland

1938 fick JAIF en vitamininjektion då K. G Dahlström kom till klubben från Värmland. Han var nyinflyttad från Karlstad och hade 1930 blivit svensk mästare på 1500 meter för IF Göta. Efter ett initiativ från honom arrangerade JAIF det året de första Amerikaspelen på Stadsparksvallen, med deltagare från USA. En tävling som återkom och fick mycket stort publikt intresse, mer om detta på annan plats.

Det var bra fart även bland de aktiva friidrottarna och träningsintresset rapporterades vara mycket stort. Detta märktes också på tävlingsbanorna. Rune Nicklasson stod på topp och vann detta år DM i femkamp, tiokamp och sin favoritgren 400 meter häck för andra året i rad. Han vann också 400 meter i samma tävling och sprang då på tiden 49.9 sekunder och blev därmed förste smålänning under 50 sekunder.

Gösta Rosberg presenterade sig

Gösta Risberg presenterade sig på allvar och skulle bli den som axlade manteln efter avflyttade Bernt Carlén. Vid DM vann han längdhopp och kom tvåa på 110 meter häck. JAIF blev näst bästa klubb i tävlingen efter Nässjö IF, som tillsammans med Jönköpingsklubben den här tiden dominerade småländsk friidrott.

Avslutningen av 1930-talet blev bra för JAIF. Friidrottsherrarna fortsatte 1939 vara med i Smålandstoppen. Rune Nicklasson satte nytt Smålandsrekord på 400 meter med tiden 49.9 sekunder och stafettlaget på 4x400 meter satte även de Smålandsrekord med tiden 3.28.0 sekunder.

Vid Stora DM vann JAIF flera mästerskap, Rune Nicklasson vann 400 meter och 800 meter, Gösta Risberg vann längd och tresteg samt kom tvåa på 110 meter häck. JAIF blev med det bästa förening vid det årets DM.

JAIF:arna kunde efter säsongen 1939 se med tillförsikt på framtiden. Men historien ville annat, i september det året gick Hitlers armé in i Polen och Andra världskriget var därmed igång.