
1920-talet började bra för Jönköpings IS. Thorvig Swahn och Malcolm Svensson blev 1920 uttagna till OS i Antwerpen. Även Fabian Biörk fick resebiljett till olympiaden, men då som deltagare i svenska gymnastiktruppen och tävlande för Jönköpings Gymnastikförening.
OS blev en framgång för Jönköpingsborna. Malcolm Svensson kom en hedrande fjärdeplats i slägga efter att ha kastat 47.29 meter. Han kom dessutom femma i viktkastning med ett kast på 9.445 meter. Thorvig Swahn misslyckades dock i höjdkvalet, fick nöja sig med 1.75 och fick inte hoppa i finalen.
Fabian Biörk blev inte uttagen till den svenska friidrottstruppen, men eftersom han också var en duktig gymnast blev han uttagen till den svenska gymnastiktrupp som tog hem guldmedaljen i truppgymnastik. Biörk representerade dock inte JAIK vid det tillfället, utan tävlade för nystartade Jönköpings GF, en utbrytning ur JIS och JAIK.
Thorvig Swahn blev, trots sitt olympiska bakslag, veckan efter OS uttagen till en triangellandskamp i allmän idrott mellan Frankrike, USA och Sverige i Paris. Där gick det bättre, han hoppade 1.85 och blev trea i tävlingen, och fick en liten revansch för sin tävling i Antwerpen.
Publikintresset minskar
JIS och JAIK var i början av 1920-talet de bästa föreningarna i Småland. Vid DM på Vapenvallen i Huskvarna 13 juni tog JIS och JAIK sammanlagt sex mästerskapstitlar.
Allmän idrott hade fram till den här tiden lockat storpublik till idrottsplatsen i Stadsparken, men fick nu hård konkurrens av JIS duktiga fotbollslag. 1922 arrangerades DM i friidrott i Jönköping. Trots att Jönköping då hade en rad framgångsrika friidrottare och tog hem mängder av medaljer svek publiken. Det hjälpte inte ens att Malcolm Svensson ännu en gång satte nya Smålandsrekord i både slägga med 49.03 meter och 10.73 meter i vikt. Intresset för fotboll hade tagit över, det publika intresset var ”mycket matt” konstaterar Jubileumsskriften från 1951.
Carl Axel Bruno - ny talang
Men atleterna var fortfarande på topp. 1923 gav sju DM-mästerskap till Jönköpingsklubbarna, varav Malcolm Svensson tog tre. Dessutom presenterade sig på allvar en ny talang för publiken, mångkamparen och stavhopparen Carl Axel Bruno, som även han vann tre mästerskap. De kommande åren skulle han bli klubbens stora affischnamn som mångkampare. Vid 1923 års SM, som gick i Halmstad tog han hem silvret i tiokamp. Mycket tack vare det blev JIS bästa Smålandsförening i tävlingen.
Nya SM-medaljer till Svensson
Vid SM 1924 i Stockholm tog Malcolm Svensson två bronsmedaljer, dels i viktkastning, dels i slägga. Släggtävlingen var spännande, där Svensson tog sig som tredje och sista man till finalen. "Striden om finalplatsen var synnerligen segsliten och avgjordes till Svenssons fördel med endast tolv centimeter till godo", skrev Dagens Nyheter den 18 augusti 1924 och berättade också om en farlig incident i finalen där förre JIS:aren Carl-Johan Lind var inblandad. "I Linds andra finalkast var olyckan nära. Släggan gick sönder och flög ut bakåt, en mycket farlig situation. Hade någon funktionär stått i vägen hade han knappast hunnit undan". Det ska påpekas att kastburar inte var uppfunna 1924, så säkerheten var även utan trasiga redskap minimal.
Smålandsrekord till 1972
1924 vann Malcolm Svensson, vid en tävling i Nässjö, OS-uttagningen i slägga och förbättrade sitt Smålandsrekord till 49.11 meter. Han blev trots det inte uttagen till den svenska friidrottstrupp som senare under sommaren åkte till OS i Paris. Svensson fortsatte dock att kasta långt, vid SM blev han trea i både vikt och slägga. Vid en tävling i Norrköping gjorde han sitt längsta kast i karriären då han skickade iväg släggan hela 49.73 meter. Detta resultat stod sig som klubbrekord ända till att JAIF lade ner 2001.
Detta långkast noterades dock aldrig som nytt Smålandsrekord. Vid den tiden räknades nämligen bara nya distriktsrekord om de slogs inom det egna distriktet. Däremot skrevs det in som klubbrekord i JAIF, vilket innebar att JAIF:s klubbrekord ända fram till början av 1970-talet var längre än gällande Smålandsrekord i grenen. Horst Marchner från Ljungby rättade till detta statistiska fel först 1972 då han gjorde 51.20 meter. Officiellt hade dock Marchner då redan haft rekordet i fyra år. 1968 kastade han 49.30, 19 centimeter längre än det då gällande Smålandsrekordet, 49.11 (vilket var Malcolm Svenssons...).
Idrottsplatsen byggs om
Våren 1925 påbörjas en omfattande ombyggnad av idrottsplatsen i Stadsparken, som skulle pågå i flera år. JIS och JAIK:s friidrottare blev därför hemlösa och tvingades träna på diverse olika andra platser runt om i Jönköping, men främst på egen hand. Någon riktigt bra ersättningsanläggning fanns inte i Jönköping vid den här tiden, även om det fanns en begränsad möjlighet att använda sig av
I 12:s idrottsplats på regementet. Detta märktes omgående på resultaten, inte minst vid det årets DM i Eksjö, där Jönköpingsklubbarnas tävlande hamnade långt ner i resultatlistorna.
Nya rekord av Svensson
Malcolm Svensson, som mestadels tränade på egen hand på läroverkets skolgård i Jönköping, alltså gamla Vallområdet, påverkades dock inte, utan fortsatte dock sin vana trogen att slå nya rekord. Årets småländska släggrekord noterades till 49.06 meter. Distriktsmästare blev han dock inte, han ställde inte upp. I stället vann hans kronprins, Carl-Edvin Falk, som kastade 43.89 meter. Det årets släggstatistik såg bra ut för JAIK. Svensson låg trea i Sverige och Falk sexa med 44.36 meter.
1926 och 1927 blev inga bra år för friidrotten. Inte nog med att Malcolm Svensson ställde in släggan i garderoben (tillfälligt skulle det visa sig), flera andra av klubbens tidigare så framgångsrika aktiva slutade träna och tävla.
Svenssons lärjunge Falk
Men Svenssons adept, Carl-Edvin Falk som kastat över 40 meter, var redo att ta över. Vid 1926 års SM-tävlingar kom han trea med ett kast på 43.04 meter, dock tydligt distanserad av ettan O Sköld från Eskilstuna och gamle stormästaren Car-Johan Lind, som tog silvret. "Malcolm Svenssons lärjunge, Falk, som påminner mycket om Niklander*, visade lovande anlag, fick god höjd på kasten men behärskade inte stilen riktigt och fick, framför allt, inte upp kroppen på rätt sätt. Redan nästa år bör han emellertid vara i 50-matersklassen", skrev Dagens Nyheter den 23 augusti 1926. Svenssons rekord rådde dock Falk aldrig på, han slutade några år senare med ett personligt rekord på 45.39 meter.
Återinvigning av Vallen
Vid DM 1926 i Nybro blev det "bara" två mästerskapsguld till Jönköping. JAIK:arna E Högström vann kula och Malcolm Svensson, som inte kunde låta bli att tävla, vann viktkastningen.
DM 1927 blev det på nytt två guldmedaljer. Två ynglingar, upplärda av Malcolm Svensson, knep förstaplatserna i slägga respektive vikt, Gustav Andersson, JIS, och Carl-Edvin Falk, JAIK i vikt.
Hösten 1927 trodde sig friidrottarna kunna pusta ut. Den 4 september återinvigdes idrottsplatsen i Stadsparken, som efter ombyggnaden nu fått namnet Stadsparksvallen. Invigningen blev högtidlig med friidrottstävlingar och fotbollsmatch mellan JIS och Husqvarna IF.

Carl Axel Bruno vinnare mångkamp
Men invigningen var lite för tidigt ute. Redan till året efter fick Stadsfullmäktige skjuta till mer pengar, då ”Vallen” skulle förbättras så att internationella tävlingar kunde hållas.
Men JAIK kunde ändå 1928 arrangera Jönköpingsspelen i friidrott, vilket även var OS-uttagning. Samma år lyckades JIS och JAIK ta hem tre titlar vid Smålandsmästerskapen.
1929 blev en bra säsong för mångkamparen Carl Axel Bruno. Han satte nytt Smålandsrekord i femkamp och vann dessutom DM i tiokamp. Avslutningen på årtiondet blev bra för JAIK och JIS. Vid individuella DM i Västervik tog JIS och JAIK fyra mästerskapstitlar.
Carl Axel Bruno, fem- och tiokampare av hög klass i JAIF.
Foto: JAIF:s Jubileumsskrift
Flygfoto över Idrottsplatsen i Stadsparken från cirka 1920, som 1927 byggdes om och blev Stadsparksvallen. Foto: O. Bladh-Public Domain

Malcolm Svensson kastade 1924 hela 49.73 i slägga, ett klubbrekord som stod sig fram till nedläggningen 2001.
Foto: JAIF:s Jubileumsskrift

Thorvig Swahn.

* Elmer Niklander var en legendarisk finsk kastare, flerfaldig medaljör vid OS 1912 i Stocholm och 1920 i Antwerpen. Hans var finsk rekordhållare i bland annat slägga och mångårig finsk mästare. Mellan 1909 och 1924 tog han inte mindre än 44 finska mästerskapstitlar i kula, diskus, slägga och vikt.