
Gunhild Larking är JAIF:s främsta friidrottare någonsin. Hon deltog i två OS, satte svenskt rekord i höjd, deltog i EM, gjorde nio landskamper, varav hon vann sju och kom tvåa i de andra. Gunhild vann dessutom fem SM-guld i rad, 1952-1956.
Hon var en talang utöver det vanliga när hon kom till JAIF:s träningar som 13-åring. I klubben fanns då höjdhopparstjärnan Ragnar Björk, men han hade fullt upp med sin egen träning och kunde inte hjälpa till som instruktör. I stället fick Gunhild hjälp av Margareta Holm, som under sin karriär inte bara varit en fenomenal kastare utan också en god mångkampare. Hon tog sig an den lovande junioren och såg till att hon lärde sig ansats och träning.
Satte svenskt rekord i Bottnaryd
Strax efter äventyret i Finland satte hon svenskt rekord vid en tävling i Bottnaryd med 1.55 meter. Vid SM samma år tog hon sitt första SM-tecken efter att ha utklassat motståndarna. Mellan 1952 och 1956 deltog Gunhild Larking i sammanlagt nio landskamper. 1954 kom hon fyra vid EM i Bern, hon hoppade där 1.63 meter.
Gunhild dominerade svensk höjdhoppning för damer under flera år och vann fram till 1956 ytterligare fyra SM-guld.
Spännande OS-final i Melbourne
Vid tävlingarna i Melbourne, på sista dagen på friidrottens sista dag, nådde hon sitt största ögonblick som höjdhoppare. Det var 19 hoppare som ställde upp, 18 av dem klarade kvalgränsen 1.58. Gunhild hoppade in sig på 1.50, tog enkelt och klarade sen också kvalhöjden utan rivning.
Finaltävlingen blev spännande och mycket jämn. Mildred McDaniel från USA, som hoppade med den nya saxstilen, kunde ingen stoppa, hon hoppade hela 1.76, vilket var nytt världsrekord. Men bakom henne var det stenhårt, sex hoppare klarade alla 1.67, och alla missade sen på 1.70.
Gunhild tog 1.67 i sitt första försök, men hade några rivningar på lägre höjder, därför blev det en fjärde plats före Iolanda Balas, Rumänien och Michelle Mason, USA. Silvret gick till Thelma Hopkins, Storbritannien och Mariya Pisareva, Sovjetunionen, som inte gick att skilja åt.
Avslutade karriären tidigt
OS 1956 blev Gunhilds sista tävling på toppnivå, Hon avslutade karriären bara 20 år gammal. Hon hade blivit gravid redan innan tävlingen och väntade sitt första barn. Hon utbildade sig sedan till lärare och jobbade i många år på Attarpsskolan i Bankeryd där hon blev mycket omtyckt av sina elever.
Det finns en ikonisk bild av Gunhild Larking, tagen vid OS 1956 i Melbourne av fotografen George Silk. Bilden publicerades i 1956 års julnummer av Life Magazine, en tidning som trycktes i tio miljoner exemplar och fick en enorm spridning över världen. Efter det fick Gunhild en rad erbjudanden om modelljobb. Efter 70 år pratas det fortfarande om den bilden. Tyvärr är den inte fri för publicering i Sverige, men det hindrar ju inte en länk (bilden är fri i Australien): LÄNK

Imponerade på lagledningen
Det gick fort. Hösten 1951, 15 år gammal, rankades hon som tvåa i Sverige i höjdhopp. Det tog bara tre år innan hon vann sitt första SM-guld, 16 år gammal 1952. Med raketfart blev hon våren 1952 uttagen till sitt första landslagsläger, Frostavallen i Skåne. Efter det fick hon en plats i det svenska laget till OS i Helsingfors, som reserv.
Det var inte meningen att hon skulle tävla i OS utan vara för att se och lära. Men strax innan spelen började blev hon uttagen att hoppa, hennes resultat under säsongen hade imponerat på lagledningen. [27]
I tävlingen kom hon på nionde plats efter att ha hoppat 1.55 meter. Gunhild klarade i tävlingen alla sina hopp i första försöket, 1.40, 1.45, 1.50, 1.55. Vinnare blev Esther Brand från Sydafrika som hoppade 1.67.
Bilden till vänster är från OS i Helsingfors 1952. Fotograf okänd. Public Domain

Gunhild Larking sätter nytt svenskt rekord på Stockholms stadion. Foto: Svenskt Fotoreportage. Bilden tillhör scif-bildarkiv.