Stadsparksvallen kommer till

Den 31 augusti 1981 avgjordes den allra sista friidrottstävlingen för seniorer på Stadsparksvallen. Kanske var det ödet, men nästan exakt 80 år tidigare genomfördes den allra första riktiga friidrottstävlingen i Jönköping, den 15 september 1901.

Stadsparksvallen, som under sina allra första år bara hette idrottsplatsen (i Stadsparken), eller möjligen Stadsparkens idrottsplats, har dock anor till slutet av 1800-talet. Redan när Stadsparken bildades 1896 planerades det för en plats för ”idrott och andra lekar”. Redan samma år hölls den första dokumenterade tävlingen rum på ”en åker” i Stadsparken, ett område som då gick under namnet lekplatsen. Platsen för tävlingen var exakt den samma där Stadsparksvallen, ligger idag.

1896 var det Jönköpings Roddsällskap som bjöd in till en storartad tävling som innehöll allt från höjdhopp och löpning till klättring på såpad stång, säcklöpning och löpning i tunna. I den sistnämnda grenen visade välkände John Bauer andra talanger än som konstnär, han blev tvåa och förärades en dolk för besväret.

Roddsällskapets tävling 1896

Smålands Allehanda skriver om detta den 14 september 1896, men skribenten fascinerades dock mest av den natursköna platsen och höll inte inne med hyllningsorden.

”Den jämna plan som inneslöts av folkmassornas täta led utgjorde idrottsplatsen. I söder begränsad af högstammiga furor, i väster af branta klippor. En grannare idrottsplats finns icke i Nordens tre riken, och kanske får man leta efter maken utanför dem.”[10]

Den ”riktiga” idrottsplatsen i Stadsparken kom enligt JAIF:s jubileumsskrift till år 1901. 1898 hade det gjorts en utredning om att anlägga en idrottsplats, men det hade inte kommit längre än så. [21]

Men när JAIF bildats behövdes en idrottsplats omgående. Stadsparksförvaltningen iordningställde under våren 1901 därför en plats för föreningens fria idrotter ”så gott sig göra lät”, kanske efter att landshövdingen HJ Palmstierna, som lämpligt nog var nyvald ordförande i JAIF, haft ett ord med i laget.[1]

Banor av grus och jord

De första åren bestod idrottsplatsen av en ojämn gräsplan, en fotbollsplan, och vid sidan om den löparbanor.Någon rundbana fanns inte, den tillkom senare. Underlaget på löparbanorna bestod av grus och jord.

Trots de primitiva förhållandena lyckades JAIF bedriva träning och arrangera en rad tävlingar, till och med ett SM, 1902, under sina första år.

Föreningen fick därför år 1908 ett bidrag på 7000 kronor från stadens drätselkammare för att förbättra idrottsplatsen. Året efter avsatte stadsfullmäktige nästan lika mycket pengar. Tack vare de pengarna kunde föreningen, som då bytt namn till Jönköpings IS, göra klar en idrottsplats som med den tidens mått ansågs vara förstklassig. 1910 beslutade drätselkammaren dessutom att överlåta skötseln av idrottsplatsen till föreningen.[1]

Entré och staket

1920 bättrades anläggning på ordentligt, staket runt om samt en snygg entré tillkom och gjorde idrottsplatsen till en stolthet för hela Jönköping och Stadsparken. Det togs dessutom fram förslag och ritningar på ytterligare utbyggnad av idrottsplatsen. Men Stadsparksstyrelsen var ovillig att släppa till mer mark, så förslaget föll.

1924 bildades föreningen för Fysisk fostran, FFFF, som tog över ansvar för drift och skötsel av idrottsplatsen. Den nya föreningen, med landshövding J.W Spens som ordförande, lyckades redan sitt första år att få staden att avsätta medel för att förbättra anläggningen. FFFF ansvarade för Stadsparksvallen fram till 1950 då föreningen upphörde. [1]

Nyinvigning 1927

1927 gjordes sedan den stora ombyggnaden. Om det var då rundbanan av rödstybb anlades framgår inte av historien, men det är sannolikt. Rödstybbsbanor började i Sverige bli allt vanligare från 1920-talet och framåt. Det var också då huvudläktaren på södra sidan kom till, ritad av arkitekt Oskar Öberg. Tyvärr finns dock nästan inget av den byggnationen kvar, vill man se något av Öbergs verk i Stadsparken får man vandra ner till Fågelmuseet. [14]

Ombyggnaden ställde dock till det för JIS fotbollslag och friidrottarna i klubben, som mer eller mindre blev hemlösa i ett par år, vilket märktes tydligt på klubbens framgångar i båda sporterna.

Det var 1927 som Stadsparksvallen blev det officiella namnet för arenan, eller ”vallen”, som den kallades av både publik och de friidrottare och fotbollsspelare som flyttade in där när bygget var klart. Nyinvigningen gjordes genom en match mellan JIS och HIF samt nationella tävlingar i friidrott.[21]

SM och Amerikaspelen

Friidrottsarenan Stadsparksvallen fick genom åren vara med om många stora och fina tävlingar, bland annat ytterligare ett svenskt mästerskap 1911 och senare de så kallade Amerika-tävlingarna 1938, 1949 och 1950, då amerikanska friidrottstrupper besökte Jönköping. Det hade säkert blivit fler om inte Andra världskriget kommit emellan.[1]

1931 och 1948 arrangerade JAIF tillsammans med Smålands IF Svenska mästerskapen för damer. Båda tävlingarna blev framgångar för JAIF:s aktiva som tog hem flera medaljer.

Däremellan, 1943, stod JAIF som arrangör för SM i femkamp och i samband med det också SM på 10.000 meter. Några lokala framgångar blev det inte, däremot en arrangörsteknisk fullträff, berättas oblygt i JAIF:s jubileumsskrift från 1951.

Huvudläktaren flyttades

Strax efter årsskiftet 1950 renoverades huvudläktaren på Vallen. Den flyttades tio meter, fick nytt tak och stålrörspelare i stället för de gamla trästolparna. Jordmassor schaktades bort från den västra kurvan för att ge plats åt ståplatsläktare. Tidigt under våren blev sedan en ny läktare utan tak klar på anläggningens norra sida. [27]

1958 avgjordes den enda landskamp i friidrott som avgjorts på Stadsparksvallen av JAIF, Finnkampen för damer, där 15-åriga hemmahoppet Gunilla Cederström vann längdhopp på 5.60. [3]

1967 gick VM i modern femkamp i Jönköping. Den avslutande terränglöpningen gick i Stadsparken med målgång på Stadsparksvallen. [21]

Och så har ju Jönköping Södra spelat allsvensk fotboll på ”vallen” i sammanlagt 12 säsonger, senast 2017.

Arenan blev omodern

Arenan blev dock under slutet av 1970-talet tämligen omodern för friidrott. Inte nog med att andra konkurrerande friidrottsarenor försågs med banor av gummiasfalt. Stadsparksvallens löparbanor var dessutom inte riktigt 400 meter runt om. 200-meterslöparna fick därför starta en bit in på bortre långsidan och 400-meterslöparna på de inre banorna fick hamra ner sina startblock en bit ner på upploppsrakan.

Banans längd var inte så viktigt i friidrottens barndom eller ens ungdom, då löparna inte sprang lika fort. Men redan i slutet av 1960-talet och absolut på 1970-talet började friidrottarna anse Stadsparksvallen löparbanor som svåra att bemästra, då kurvorna var allt för snäva. En utbyggnad ansågs nödvändig och JAIF arbetade för att få till en sådan.

Träd i vägen

Men Jönköpings kommun ville annat, bland annat med hänvisning till att anläggningen inte gick att bredda norrut. Det fanns där ett antal storvuxna träd tillhörande Stadsparkens arboretum som ansågs vara värda att spara. Följaktligen beslutades, mot föreningens intresse, att flytta friidrotten från Stadsparksvallen till Råslätts Idrottsplats strax söder om Jönköpings tätort. Hösten och vintern 1981 byggdes Stadsparksvallen om för att i framtiden bara husera fotboll. Det var en stor sorg för Jönköpings AIF, som varit med om att bygga upp anläggningen och nu förlorade sin hemmaplan. Det höll på att bli föreningens död, mer om detta på annan plats.

Det ska tilläggas att de aktuella träden sedan många år är nedsågade och läktaren på norrsidan av Stadsparksvallen utbyggd och breddad. Något som säkert skulle kunna reta upp de gamla JAIF:arna...om de varit i livet.

Stadsparksvallen i början 1910-talet. Fotograf okänd. Jönköpings läns museum-Public Domain

När Stadsparksvallen renoverades 1927 byggdes entrén i nordvästra hörnet av anläggningen. Bilden är från 1940-talet inför en match med J-södra. Fotograf: Gustav Andersson. Jönköpings Läns museum.