Jönköpings IS

En storklubb

10 maj 1909 slog Jönköpings AIF och Jönköpings Atlet och Idrottsklubb sig samman och blev Jönköpings IS. Det var en lyckad sammanslagning. Inom några år blev Jönköpings IS en storklubb inom främst friidrott och fotboll, med storhetstiden från mitten 1910-talet till slutet av 1920-talet.

Våren 1909 tog en diskussion om ett samgående mellan JAIF och JAIK fart på allvar. Man menade att samhället var för litet för två idrottsföreningar. I Jönköpings tätort bodde vid den här tiden cirka 25.000 människor, vilket man ansåg vara få för två klubbar. I början av förra seklet hade inte så många människor möjlighet att ägna sig åt idrott som under slutet av 1900-talet, så tanken var befogad.

En gemensam kommitté utsedd av de båda klubbarna utredde frågan noga. Den 10 maj 1909 kallades båda föreningarna till möte på Café Stugan i Stadsparken.

JAIF:arna träffades på den övre våningen och JAIK:arna på den nedre. Efter enhälliga beslut i de båda föreningarna samlades sen alla i den övre salen för att bilda den nya föreningen Jönköpings Idrottssällskap, JIS.

En av Smålands starkaste föreningar

Ordförande blev Hugo Andersson, som inte hade tillhört någon av föreningarna tidigare, man ansåg att det behövdes en neutral person på den posten. Den nya föreningen hade höga ambitioner och tillsatte sektioner för allmän idrott, fotboll, bandy, gymnastik och brottning.[1]

Sammanslagningar av föreningar blir sällan så bra som man tänkt sig. Men här verkar det ha fungerat det, mycket tack vare att JIS då var den enda aktiva allmänna idrottsföreningen i Jönköping samt att varken JAIF eller JAIK hade några större traditioner eller framgångar bakom sig, det var unga föreningar. Under 1910-talet blev Jönköpings IS friidrottssektion snabbt en av Smålands starkaste. Fotbollslaget blir tillsammans med Husqvarna IF Södra Vätterbygdens främsta fotbollsklubbar.

Ett nytt JAIK bildas

Efter bara några år, 1914, bildades dock ett nytt Jönköpings AIK, Jönköpings Allmänna Idrottsklubb.

Den nya föreningen såg dagens ljus den 25 februari 1914. Det går möjligen att kalla det nya JAIK för en utbrytning från Jönköpings IS, då flera av medlemmarna i den nya klubben kom från JIS. Bland dem den olympiske släggkastaren Gunnar Johnson, som var en initiativtagarna. JAIK betonade vid sitt bildande att den nya klubben skulle arbeta för ett gott samförstånd med andra idrottsföreningar i staden. Så verkar också ha skett, men inte alltid...[1]

JAIK hade liksom JIS stora planer och startade vid sitt bildande hela åtta nya sektioner; allmän idrott, dragkamp, tennis, fotboll och bandy, gymnastik, simning och vintersport. Den nya klubben startade också en klubbtidning som fick namnet Hipp-hallå.

Kristid och undantagstillstånd

JAIK rivstartade, redan 17 maj 1914 höll den nya klubben sin första tävling på Stadsparkens idrottsplats. Men de hade otur, sommaren 1914 började Första världskriget vilket förlamade både JAIK och JIS under en längre period. Under kristiden 1914 till 1919 rådde undantagstillstånd i Sverige, vilket också gällde idrotten, som fick svårt att organisera sina verksamheter.[1]

”Det krävdes stora uppoffringar hos vederbörande, då både ledare och aktiva själva fick betala både resor och vivre. Hela apparaten måste skötas på fritid, oftast av ett fåtal personer, med uppoffrande av all ledig tid. Hela idrottsörelsen finansierades då av enskilda, inte minst av de agerande själva. Tiden var visserligen inte ond-men den var fattig”, skriver JAIF:s jubileumsskrift om kristiden.[1]

Situationen blev så svår för de mindre väl besuttna Jönköpingsborna att i april 1917 demonstrerade en stor mängd arbetare och krävde mer mat till fattigt folk. Sen kom spanska sjukan, först 1918 och sen igen 1920.[13]

En storhetstid för Jönköpingsklubbarna

Trots dyrtider, arbetslöshet och epidemier blev de sista åren av 1910-talet startskottet för en storhetstid för de båda jönköpingsklubbarna. Friidrotten i Småland dominerades då nästan helt av JIS och JAIK, som tog hem merparten av segrarna vid DM-tävlingarna under en lång rad år. Klubbarnas främsta aktiva utmärkte sig också på nationell nivå och erövrade flera SM-medaljer. Fabian Biörk, JAIK, vann SM-guld på 400 meter. Thorvig Swahn, JIS, var en av landets bästa höjd- och trestegshoppare och Folke Jansson kom fram som sin tids främsta trestegshoppare. Till OS i Antwerpen blev två friidrottare från Jönköping uttagna; Malcolm Svensson, JAIK, som kom fyra i slägga och Thorwig Swahn som placerade sig elva i höjdhopp.

OS i Antwerpen

Fabian Biörk blev inte uttagen i att tävla i friidrott, i stället representerade han Jönköpings Gymnastikförening och deltog i den svenska gymnastiktrupp som vann olympisk guldmedalj. Folke ”Pytta” Jansson representerade i Antwerpen Örgryte och tog silver i tresteg med 14.48 meter. Ex-JIS:aren var även med i OS i Paris 1924 då han blev femma.[1]

Den goda andan mellan de båda klubbarna kan ha varit orsaken till att ett samgående började diskuteras vid den här tiden. 1921 fanns långt gångna planer på att slå ihop JIS och JAIK. En fusion såg ut att vara klar, men i sista stund backade JAIK ur. Det skulle sen dröja ytterligare nio år innan sammanslagningen blev verklighet.

Publikfester när JIS spelar fotboll

JIS fotbollslag gjorde flera mycket starka säsonger i slutet av 1910-talet början av 1920-talet, och lyckades med det öka Jönköpingsbornas intresse för fotboll betydligt. Särskilt matcherna mot lokalkonkurrenten Husqvarna IF var under en lång rad år stora publikfester som drog mycket folk till idrottsplatsen i Stadsparken och till Vapenvallen i Huskvarna.

Säsongen 1924 blev JIS allra främsta någonsin. Laget vann då lokalserien, gick till semifinal i SM och vann utöver det alla turneringar laget ställde upp i. En enda förlust inkasserades under säsongen, semifinalen i SM mot Fässberg, där det blev förlust med 1-4.

Ljunggren lämnar JAIF

Samma år som nya JAIK firade tio år som förening lämnade Adolf Ljunggren sin skapelse. Han slutade som ordförande i JIS och avsade sig samtliga sina uppdrag inom Smålandsidrotten, då han flyttade till Malmö. Han hade då verkat som idrottsledare i Jönköping sedan slutet av 1800-talet och efterträddes som ordförande i JIS av Erik Ekelund.

JIS hade 1925 elva sektioner; allmän idrott, kvinnlig idrott, fotboll, skidor, bandy, ping-pong, brottning, simning, gymnastik, juniorfotboll och boxning. Föreningen börjar det året hyra en klubblokal på Smedjegatan, årsavgift tolv kronor.

Fotbollslaget på nedgång

När fotbollens seriesystem lades om 1926 och allsvenskan startade kvalspelade JIS sig till en plats i division tre Södra Mellansvenskan, vilket på den tiden verkligen var den tredje divisionen i landet och inget annat. Laget gjorde ytterligare några bra säsonger i trean innan JIS påbörjade en vandring nedåt i seriesystemet som 1935 slutade med att det en gång så stolta laget lades ner.[1]

Båda klubbarna var i sin ungdom mycket aktiva. Under 1910- och 1920-talen tog JIS och JAIK upp en rad nya idrotter på sina program förutom de som varit med från början.

Simmarna lämnar JIS

Då det vid den här tiden inte fanns någon simförening i Jönköping, kom Jönköpings IS en period att bli ledande inom simsporten i staden och hade en både stark och stor simtrupp. Klubben försökte till och med starta simning för damer, men intresset visade sig vara lågt. Jönköpings Sim och livräddningssällskap, JSLS, bildades 1921 och 1926 flyttade JIS simmare över till den nya klubben. JSLS tog 1971 tillbaka det gamla namnet, Jönköpings SS.[1]

JIS tog upp boxning på sitt program 1921 och hann arrangera flera uppvisningar och mindre galor i sporten innan sektionen lades ner.

Bandyderbyn på Munksjöns is

JIS och JAIK bedrev också en rad olika vintersporter, där inte minst bandy blev populärt. Grannsämjan mellan JIS och JAIK var oftast god, men när de båda lagen möttes på bandybanan kunde det locka fram heta känslor. Båda klubbarna hade vid den här tiden starka lag och gick under flera år långt i DM-tävlingarna. De spelade också hem flera DM-titlar, de första åren i konkurrens med klubbar från Kalmar, men på 1920-talet i tuffa matcher mot ”uppkomlingen” Nässjö IF.

Bandymatcherna spelades vid den här tiden på idrottsplatsen i Stadsparken när det var möjligt. Vid andra tillfällen gick matcherna på Rocksjöns eller Munksjöns is och ibland också på Vättern.[1]

Samgående diskuteras

Från mitten och till slutet av 1920-talet blev en svår period för JIS och JAIK. Ombyggnationen av idrottsplatsen i Stadsparken påbörjades våren 1925 och gjorde både fotbollsspelare och friidrottare hemlösa. Klubben tvingades flytta runt till diverse olika träningsplatser. Detta märktes tydligt på resultaten, som de här åren gick kraftigt neråt. Som en följd av detta slutade också flertalet av friidrottarna och fotbollsspelarna gick samma väg, eller till andra lokala klubbar.

Inte nog med det. JIS simsektion måste läggas ner då samtliga simmare bestämde sig för att gå över till JSLS. Och JAIK:s brottare gick också sin egen väg, senare samma år bildades Jönköpings Brottarklubb.[1]

Dessutom försvann boxningen ur JIS då en utbrytargrupp med legendariske Henry Asp i spetsen bildade BK Ringen 1926. [26]

Det är bland annat i skuggan av de här händelserna ett samgående mellan JIS och JAIK på nytt kommer upp till diskussion. Den 4 april 1930 gör klubbarna allvar av planerna.