
I slutet av 1800-talet ansåg en samling prominenta herrar, för det var nästan bara herrar på den tiden, att Jönköpingsborna behövde stärkas till kropp och själ genom att utöva idrott. Men det drog ut på tiden, det var först 1901 Jönköpings AIF kunde se dagens ljus. En av de främsta initiativtagarna till bildande var den då 21-årige Adolf Ljunggren.
Den 30 januari 1901 hölls det historiska mötet på Stora hotellet i Jönköping. Vanligt folk gjorde sig inte besvär. Idrottens organiserande var i början av 1900-talet ett uppdrag för de väl besuttna och Ljunggren hade gjort ett gediget jobb. Dåvarande landshövdingen H.J. Palmstierna engagerades och valdes till föreningens förste ordförande. Första styrelsen bestod av män från stadens överklass samt handelsmän, och en dam, en friherrinna.
Namnet den nya förening skulle ha föreslogs vara Jönköpings Idrottsförening, men under mötet ändrades detta till Jönköpings Allmänna Idrottsförening, med förkortningen JAI.
Idrottsplatsen gjordes i ordning
Första styrelsen kan med dagens mått knappast kallas demokratiskt vald. Men samhällets struktur såg annorlunda ut på den tiden. 1901 var det en nödvändighet att dessa människor satt i styrelsen, då dem dels kunde få fram pengar, dels få saker gjorda snabbt.
Landshövdingens engagemang för inte minst friluftsparadiset Stadsparken gjorde säkert sitt i valet av honom, det var nämligen där Jönköpings AIF tänkt sig bedriva sin verksamhet. Så blev det också, den befintliga idrottsplatsen iordningställdes skyndsamt av Stadsparksstyrelsen, kanske efter påtryckningar av landshövdingen, och stod färdig att användas i augusti 1901.
Idrottsplatsen i Stadsparken kom sen att bli skådeplatsen för många och stora idrottsbedrifter med JAIF ända fram till början av 1980-talet.
Atletklubben vaknade till
Jönköpings AIF var trots det idrottshístoriskt tidiga årtalet 1901 absolut inte den första idrottsförening som startats i Jönköping. I slutet av 1800-talet hade det bildats idrottsföreningar för gymnastik, rodd, atletik och skridsko. Jönköpings Roddsällskap, bildat 1884, lever än idag och var på den tidens Jönköpings största med en bred verksamhet. Äldst av dem alla var dock Jönköpings Simsällskap som startade redan på 1820-talet, den lades dock ner i slutet av århundradet.
1894 såg Jönköpings Atletklubb dagens ljus. I en lokal på Liljeholmen övades bland annat brottning, viktlyftning och gymnastik. Klubben ordnade också tävlingar och uppvisningar, men i övrigt var verksamheten blygsam i jämförelse med nykomlingen JAIF:s planer.
Bytte namn till JAIK
När Jönköpings AIF drog igång med en lång rad olika idrotter på sitt program, gav det de gamla atleterna luft under vingarna. JAIK hade en mycket energisk ledare i bokhållaren Ernst Andersson som ägnade mycket tid och kraft åt föreningen. Han var själv atlet och hade år 1900 erövrat klubbens prismedalj i guld. Andersson såg till att de gamla atleterna i likhet med sin yngre konkurrent också satte igång med flera olika idrotter. Den äldre föreningen bytte dessutom namn till det lite modernare Jönköpings Atlet och Idrottsklubb, JAIK. Det var dessa två idrottsföreningar, JAIF och JAIK, som tillsammans med Roddsällskapet kom att prägla de allra första idrottsåren av 1900-talet i Jönköping.
Omfattande program
De "allmänna idrotterna", alltså främst gymnastik och friidrott var självklara inom båda föreningarna, liksom fotboll och viktlyftning. Andra idrotter, som på den tiden ansågs allmänna var till exempel brottning, cykling och simning, vilka alla gavs eller hade plats i JAIF och JAIK.
Det tillkom dessutom fler idrotter med tiden, boxning, handboll och orientering är några. Vintersporter som skidåkning, skridsko, bandy och konståkning är andra idrotter som tidigt omskrivs i JAIF:s jubileumsskrift från 1950, Ett halvsekel idrott.
Programmen för de båda klubbarna var minst sagt omfattande. Men idrotten var uppbyggd på ett annat sätt än idag, där föreningar sällan har mer än en idrott på sitt program.
Idrotten förändrades
Ett svenskt mästerskap i friidrott under slutet av 1800-talet, Svenska idrottstäflingarne”, tävlade man inte bara i de olika friidrottsgrenarna, där kunde ingå allt från viktlyftning och grenhopp över häst till fotboll och tennis. Det var alltså inte märkligt eller någon slags ungdomlig aningslöshet som gjorde att JAIF och JAIK var aktiva inom så många olika idrotter.
Många av de allmänna idrotterna kom, när föregångaren till RF bildades 1903, att starta egna specialidrottsförbund. Andra hängde med betydligt längre. Svenska friidrottsförbundet tog faktiskt sitt nuvarande namn så sent som 1950. Innan dess hade förbundet verkat inom Svenska Idrottsförbundet som också ansvarade för en rad andra idrotter. Men efter namnbytet blev det ett renodlat förbund för de fria idrotterna.
Samexistens bredd-elit
Breddidrotten tycks ha legat de gamla JAIF:arna varmt om hjärtat. I Jubileumsskriften uppmärksammas ofta och gärna tillfällen där många människor deltagit i arrangemangen, oavsett om det varit funktionärskurser i gång, tagning av Idrottsmärket eller någon tävling. Syftet med föreningen verkar inte helt och hållet varit att skapa elitidrottsmän. Det tycks i stället som att en samexistens mellan elitidrott och bredd sågs helt naturlig, där det viktigaste – vilket uttrycks tydligt i Jubileumsskriften – var att ”stärka fysik och moral” för Jönköpingsborna.
Den tanken levde kvar till slutet. Under 1990-talet, när enbart friidrott bedrevs, etablerade sig JAIF som breddförening inom Smålands friidrott genom att bland annat satsa hårt på lagtävlingar. JAIF var då sällan bästa förening i Småland, men hade under flera år flest aktiva utövare.
I de följande texterna (länkar är på gång) kommer bedrifter från JAIF, JIS och de båda JAIK-föreningarna att tas upp, även när klubbarna verkat samtidigt. Det är så de historiska texterna har presenterats i JAIF:s jubileumsskrift. För även om det "på pappret" vid olika tillfällen varit skilda föreningar gör sammanslagningarna att de bör ses som en gemensam förening.

Tre atleter från "gamla" JAIK. Vad det heter och vilken idrott de tävlade i är okänt. Det enda vi vet är att klubbmärket på bröstet är JAIK:s. Fotograf okänd. JAIF:s arkiv

Ett 100-meterslopp vid SM 1902 på idrottsplatsen i Stadsparken, JAIF:s första stora arrangemang. Foto: JAIF:s jubileumsskrift

H.J. Palmstierna
Landshövding och JAIF:s första ordförande

Adolf Ljunggren, initiativtagaren till bildandet av JAIF