1901 - 1909

Första fotbollsmatchen spelas i Jönköping

Den första riktiga friidrottstävlingen planerades till 1 september 1901 på Stadsparksvallen, som under året iordningställts av stadsparksstyrelsen ”så gott sig göra lät”. Tidigare hade där funnits en skjutbana, nedanför Bäckaby kyrka, där de fria idrotterna övat. Det talas i jubileumsskriften också om en nybyggd tennisbana i Stadsparken som JAIF tog över. Där spelade medlemmarna tennis och övade truppgymnastik under ledning av löjtnanten Follin.

Någon tävling i Stadsparken blev det dock inte den 1 september, vädret ville annat. Det enda som kunde genomföras den planerade tävlingsdagen var ett långlopp, fotlöpning hette det på den tiden, från Norrahammar till Jönköping, med målgång på Vallområdet. Trots oturen med vädret blev detta den första tävling JAIF arrangerade. Vinnare blev Carl Landin, som sprang i mål på tiden 41.51 minuter.

Den 15:e samma månad genomfördes i stället tävlingen på Stadsparksvallen, tyvärr även denna gång under usla väderförhållanden. Flera av segrarna nämns i jubileumsskriften. Bland annat Lennart Rosengren som vann höjdhopp på 1.53, Henrik Horn stod som segrare i längd med 4.66 och C.F. Carlbom hoppade 2.40 i stavhopp, eller stavsprång och längdsprång som det kallades på den tiden.

Den första dokumenterade fotbollsmatchen på Stadsparksvallen och i Småland spelades samma dag. I samband med friidrottstävlingen möttes två lag från JAIF, Lag 1 (blå) och Lag 2 (röd). Det blå laget vann med 2-0.

Till svenska mästerskapstävlingarna i friidrott och atletik 1901 i Göteborg skickade föreningen representanter. Lennart Rosengren erövrade där två SM-guld, ett i grenhopp över häst samt i höjdhopp med resultatet 1.65.

(Uppgifterna och bilderna är hämtade från Ett halvsekel idrott-JAIF:s jubileumsskrift 1951)

SM-tävlingarna arrangerades i Jönköping

Den nybildade föreningen fick redan från början visa vad den gick för. I januari 1902 fick JAIF ett erbjudande från Svenska Gymnastik- och Idrottsförbundet samt från konkurrenten Svenska Idrottsförbundet att i augusti samma år arrangera Svenska idrottstävlingar, alltså den tidens svenska mästerskap. Det var inte något enkelt arbete för den nya föreningen, som förutom att ordna tävlingarna på bästa sätt, med pompa och ståt, dessutom var tvungna att ta hänsyn till att de båda förbunden delvis hade olika regler för idrotterna.

Det fanns före 1902 två olika organisationer för svensk idrott, som tidigare båda arrangerat sina egna mästerskap och tävlingar. Nu hade de för första gången enats om att göra detta tillsammans. JAIF tackade ja till erbjudandet och kom på så sätt att arrangera de första egentliga svenska mästerskapen någonsin i Sverige. De idrotter som ingick var gymnastik, friidrott och fotboll. Tävlingsplatserna blev Stadsparken för den fria idrotten och gymnastiken medan fotbollen höll till på Vallområdet i centrala Jönköping. Läroverkets gymnastiksal blev platsen diverse inomhusgrenar som till exempel viktlyftning, som ingick i gymnastik på den tiden.

Arrangemanget gick alldeles ypperligt, om man får tro jubileumsskriften, även om det bara blev en enda medalj för JAIF. Men föreningen kunde också sätta en annan en fjäder i hatten efter tävlingarna.

Det fanns innan tävlingen nämligen planer på att de båda förbunden skulle gå samman. Ett möte mellan de två förbunden arrangerades under tävlingens gång. På sista tävlingsdagen, söndagen den 31 augusti, träffades företrädarna för de båda förbunden för en frukost på Restaurant Stadsparken, alltså Alphyddan. När de kom ut från mötet kunde de meddela att de bestämt sig för att gå samman och bilda ett gemensamt förbund. En historisk händelse i svensk idrott. 1903 i Stockholm bildades sen Svenska gymnastik- och idrottsföreningrs förbund, som 1947 bytte namn till Riksidrottsförbundet, RF.

JAIF-idealisten Adolf Ljunggren fick nog blodad tand av detta möte. Den 23 november samma år såg han till att idrottsföreningarna i Småland träffades i Jönköping och att de då bildade Smålands Idrottsförbund.

JAIF:s fotbollslag spelade SM-final

Resultatmässigt gick det både upp och ner för arrangörsklubben i sitt första stora mästerskapsarrangemang. Den stora händelsen blev så klart att JAIF:s herrlag i fotboll tog sig till SM-final. En prestation som inger en viss respekt även 125 år senare, eller hur?

Där blev det visserligen två förluster mot Örgryte med 0-8 och 1-5. Och den som är lite elak kan i och för sig konstatera att JAIF:s väg till finalen blev i enklaste laget, då tilltänkta motståndaren Djurgården tvingades lämna återbud i semifinalen.

De övriga hemmahoppen hade svårt mot det hårda motståndet i den svenska eliten. Det fanns ju ingen jönköpingsbo som kunde mäta sig till exempel med spjutkastaren Eric Lemming, som redan då var en världsstjärna. Under tävlingen i Stadsparken passade han på att sätta svenskt rekord med 84.99. På den tiden räknade man kast med både höger och vänster hand, så det där var inte så långt som man skulle kunna tro, 50.44 med högern och 34.55 med vänstern blev Lemmings resultat. Men för den tiden var det hisnande långt.
Nej, den ende jönköpingsbo som placerade sig högt upp i resultat listorna var Gustaf Wallsten, som kom på fjärde plats i pressning av 70 kilo stång, vilket han gjorde sex gånger.
(Uppgifterna och bilderna är hämtade från Ett halvsekel idrott-JAIF:s jubileumsskrift 1951)

Fortsättning följer, hela texten är inte färdigskriven ännu....