
Jönköpingsidrottens pionjärer
Jönköpings AIF - en idrottshistoria
Jönköpings AIF bildades så tidigt som 1901. Det var inte den första idrottsförening som bildades i Jönköping. Föreningen fick dock mycket stort inflytande över idrottslivet i staden, flera idag aktiva föreningar i staden har sitt ursprung i Jönköpings AIF. Men 100 år senare var föreningen nedlagd.
I slutet av 1800-talet bestämde sig en samling prominenta herrar, för det var bara herrar på den tiden, att jönköpingsborna behövde stärkas till kropp och själ genom att utöva idrott. Men det drog ut på tiden, det var först 1901 Jönköpings AIF kunde se dagens ljus. En av de främsta initiativtagarna till bildande var den då bara 21-årige Adolf Ljunggren.
Vanligt folk gjorde sig inte besvär. Idrottens organiserande var i början av 1900-talet ett uppdrag för de väl besuttna. Dåvarande landshövdingen H.J. Palmstierna engagerades och valdes till föreningens förste ordförande och första styrelsen bestod av myndiga herrar från stadens överklass. Landshövdingens engagemang för inte minst för friluftsparadiset Stadsparken gjorde säkert sitt i valet, det var nämligen där Jönköpings AIF tänkt sig bedriva sin verksamhet. Så blev det också, Stadsparksvallen iordningställdes skyndsamt av stadsparksstyrelsen och stod färdig att användas i augusti 1901. Arenan kom sen att bli skådeplatsen för många och stora idrottsbedrifter med JAIF fram till början av 1980-talet.
JAIF var inte först
Jönköpings AIF var trots det idrottshístoriskt tidiga årtalet 1901 inte den första idrottsförening som bildats i Jönköping. Redan 1892 såg nämligen Jönköpings Atletklubb dagens ljus. Den föreningen hade dock svårt att få igång någon verksamhet, idrott var vid den tiden en helt ny företeelse och sågs säkert med en hel del skepsis. Folk hade ju annat att göra. Men när Jönköpings Allmänna Idrottsförening startade upp sin verksamhet med en lång rad olika idrotter på sitt program, gav det den gamla föreningen luft under vingarna, som i likhet med sin yngre konkurrent också drog igång med verksamhet i flera olika idrotter. De gamla atleterna bytte också namn till Jönköpings Atlet och Idrottsklubb, JAIK. Det var JAIF och JAIK som kom att prägla de allra första åren av Jönköpings idrottshistoria.
De allmänna idrotterna
Det är lite oklart vilka idrotter de nya föreningarna startade upp. De "allmänna idrotterna", alltså främst gymnastik och friidrotten var självklara, liksom fotboll. Andra idrotter, som på den tiden ansågs allmänna var till exempel gång, cykling och simning, vilka alla gavs en plats i JAIF.
JAIF var dessutom snabba med att starta upp nya idrotter som dök upp; brottning, boxning, bandy, skridsko, orientering är några av de idrotter som omskrivs i JAIF:s jubileumsskrift från 1950, Ett halvsekel idrott.
Föreningens tanke att vara en "allmän" idrottsförening fortsatte faktiskt ända ända fram till 1990-talet. Bland annat kom handboll en kort period in på 30-talet, slalom på 60-talet, basket blev 70-talets stora nyhet, en innebandysektion bildades på 90-talet. Alla är det idrotter som kortvarigt funnits med i föreningens verksamhet och sen försvunnit in i andra föreningar eller lagts ner på grund bristande intresse.
Idrott var inte för alla
"Allmän" betydde vid 1900-talets början alltså inte något som skulle vara till för allmänheten, att alla skulle få vara med. Nej, idrott var på den tiden något mest för dem som hade tid och pengar. De var givetvis män, kvinnor ansågs på den tiden inte "passa" för idrott. JAIF kom dock att bevisa motsatsen och var tidigt ute med att släppa in kvinnor (se egen länk). Ungdomsidrott existerade i bästa fall bara för de som i städerna studerade på läroverk. Idrott var år 1901 inget för folk på landsbygden, vanliga arbetare eller deras barn.
Stärka fysik och moral
Allmän syftade i stället på de olika idrotterna, löpning, hopp, kast, gymnastik, där truppgymnastik var en viktig del, liksom tyngdlyftning. Alltså det man på den tiden kallade allmän fysisk träning, där grundidén var att stärka deltagarna fysiskt och moraliskt. Någon egentlig idé om att skapa någon slags elitidrott fanns inte. Allmän idrott betydde 1901 ungefär "inte exklusiv", "inte bara för specialister" och "inte begränsning till en enda idrott".
Det är ur det ljuset man ska se de "allmänna" idrottsföreningarna som existerade/bildades vid den här tiden. Det är förklaringen till att en förening som JAIF redan vid starten tog upp så många olika idrotter på sitt program. Av historien följer sen att de olika idrotterna utvecklades åt egna håll, skapade nya regler och förutsättningar, egna specialidrottsförbund. Så skedde också inom JAIF där många av föreningens idrotter försvann iväg till egna föreningar. Alla faktiskt, utom friidrotten, ursprunget, som var den enda idrott JAIF hade kvar på sitt program under alla 100 åren.
De viktigaste årtalen i JAIF:s historia
1892 bildas Jönköpings Atletklubb, vilken 1901 ändrade sitt namn till Jönköpings Atlet och Idrottsklubb
1901 bildas Jönköpings Allmänna Idrottsförening, JAIF
1909 slår sig JAIF och JAIK samman och bildar Jönköpings Idrottssällskap, JIS
1914 bildas ett nytt JAIK, Jönköpings Allmänna Idrottsklubb, som existerar parallellt med JIS
1930 slår sig JIS och nya JAIK samman och tar upp det gamla namnet, Jönköpings AIF
2001 JAIF läggas ner efter 100 år
I de följande texterna (länkar är på gång) kommer bedrifter från JAIF, JIS och de båda JAIK-föreningarna att tas upp, även när klubbarna verkat samtidigt. Det är så de historiska texterna har presenterats i JAIF:s jubileumsskrift. För även om det "på pappret" vid olika tillfällen varit skilda föreningar gör sammanslagningarna att de bör ses som en gemensam förening.

Adolf Ljunggrens betydelse för JAIF:s bildande får inte underskattas. Det var han som kallade till det möte på Stora hotellet den 30 januari 1901, där föreningen officiellt bildades. Han var "bara" banktjänsteman till yrket, men fick trots sina ringa befattning plats i JAIF:s första styrelse, som i övrigt bestod av höga befäl från regementet i staden, väl ansedda köpmän, en friherrinna samt tidigare nämnde landshövding. Ljunggren fanns sedan med i JAIF under lång tid som engagerad idrottsledare och styrelseledamot. En av hans senare insatser var att 1950 sammanställa jubileumsskriften Ett halvsekel idrott till JAIF:s 50 årsjubileum. Den gedigna och välgjorda skrift som denna historik hämtat i princip alla uppgifter fram till 1950 från.